Forkarbykorset byggs om.
Under vecka 37 börjar Trafikverket att bygga om Forkarbykorset, korsningen mellan väg 631 och 633 vi
... (2010-09-09 - 12:45:26)» Läs mer
Bluffakturor om radonbesiktning.
Företaget Rosin Montage AB i Färila skickar ut falska fakturor som rör en påstådd radonbesiktning. S
... (2010-09-07 - 12:29:40)» Läs mer
Attendo bygger i Uppsala.
Vård- och omsorgsföretaget Attendo Care har tecknat avtal med Uppsala kommun om att bygga 80 lägenhe
... (2010-09-02 - 13:37:11)» Läs mer
Sveabörsen på Internet!
Untitled Document
NYHETER
LEDARE
DEBATT
JORD & SKOG
MAT & DRYCK
SPORT & SPEL
KRÖNIKA
KONTAKT
OM UN
PRENUMERANT
START
KrÖnika
Oss Earl greyare emellan (2008-03-31)
När det samtalas om kriget kring fikaborden brukar kaffesurrogatet höra till de vanligare samtalsämnena. Förmodligen är det den åldrande världskrigsgenerationens sätt att åskådliggöra hur jäkligt de faktiskt hade det. Och de anar nog inte hur effektivt det är. Man kan tycka att den civiliserade människan inte skulle se det som någon större uppoffring att sörpla lite barkblandat kaffe medan världen i övrigt står i lågor, fast då har man inte rört sig bland dagens kaffedrickare.
Att sätta sig ner på kondis för att avnjuta en kopp kaffe och ett stycke mazarin har varit ett folknöje i decennier, men det är först på senare år som det gått överstyr. Ty idag är varken kaffet eller mazarinen vad de en gång varit. Faktum är att inte ens kondiset är särskilt ”inne”. Idag går man på coffee shop, och där dricks det banne mig inte något bryggarblask. På coffee shop är det caffe latte, espresso eller caffe macchiato som gäller. Och att äta mazarin till sådana drycker är för en medlem av latte-generationen förmodligen att jämställa med att lägga en brakskit på nobelmiddagen.
På sina håll har den nya tidens kaffetrender blivit riktigt irriterande. Jag minns fortfarande när jag för något år sedan försökte beställa en slät kopp kaffe på ett tjusigt ställe vid Stureplan i Stockholm. Jag har nog aldrig blivit så stirrad på i hela mitt liv. Den stackars kassörskan vacklade liksom till. Hennes ögon växte och hon svalde sådär som man gör när man inser att det håller på att hända något obehagligt.
– Eh, okej, var det något mera... svarade hon medan hon ansträngde sig till sitt yttersta för att återfå fattningen.
– Nej, svarade jag glatt.
Det är ju faktiskt roligt att chocka folk ibland.
Det värsta med den nya floran av drycker på landets fikaställen är dock inte kaffesortimentet.
Förr i tiden var det England som var tedrickandets förlovade land, något som märktes på utbudet av tesorterna. Det var English breakfast, det var Ceylon och det var den verkliga aristokraten bland tesorter – Earl grey. Alla förpackningarna var dessutom stämplade till tänderna med London och England och annat som antydde var teskåpet skulle stå.
Tyvärr tycks det brittiska imperiet ha tappat kontrollen över teproduktionen. Idag tvingas man nynna God save the Queen för att inte brista ut i gråt när man plågar i sig något fruktsmakande grönaktigt blask som någon tokstolle fått för sig att kalla te.
Fast det finns ett ljus i tunneln. Jag har nämligen noterat att jag tillhör ett tystlåtet underjordiskt sällskap. Eller nåt liknande i alla fall. För på de etablissemang där det alltjämt serveras vanliga tesorter har jag noterat att åtgången på de hederliga gamla sorterna är betydande. De går åt, och därmed finns det hopp. Vi kanske borde bilda en förening och ta upp kampen för att få det vi vill i koppen. Vådan av fruktteer kan förmodligen bara inses oss Earl greyare emellan.
Webbredaktör/Reporter Johan Pettersson
Telefon Västerås: 021-19 04 06
Telefon Örebro: 019-19 50 50
e-post: Johan Pettersson
